Här är alla filmer från Generator 2009. Fri användning. Sprid gärna!

Här finns bilder från Generator 2009. Fri användning.

TISDAG 24 november: UTBLICK

kl. 10 Öppnande av konferensen

Kl. 10.10 Framtiden är snart här – men vad betyder det för oss?
Talare: Anne Skare Nielsen.

kl. 10.45 De kreativa näringarna och nya medier. Del 1
Talare: Björn Jeffery

kl. 11.05 De kreativa näringarna och nya medier. Del 2
Talare: Andy Budd.

kl. 11.45 Sessioner:

LYSSNA: Går det att mäta? Klart det gör!
LYSSNA: Allt du velat veta om sociala medier men inte vågat fråga om.
TALA: Forska om eller forska för?
TALA: Kris? Vilken kris?
SKAPA: Framtiden börjar här!
SKAPA: Regionalt eller internationellt? Varför välja!

kl. 14.15 Världen just nu. Del 1 + Del 2
Talare: Sabine Krebber, Iain Bennett, Heli Rintahaka och Tonika Sealy
Paneldebatt. Moderator: Tobias Nielsén

kl. 16.15 Nextopia
Talare: Micael Dahlén

ONSDAG 25 november: INBLICK

kl. 8.40 Tio år senare: från Cool Britannia till svenska upplevelser.
Reflektion: Karsten Thurfjell.

kl. 8.50 Vad har vi lärt oss av ett decenniums satsningar?
Paneldebatt med Carin Daal, Tobias Nielsén, Evelina Wahlqvist och Birgitta Modigh
Moderator: Karsten Thurfjell

kl. 9.20 Hur går vi vidare nu?
Paneldebatt med Lena Adelsohn Liljeroth, Sindre Magnusson, Hans Henecke, Johan Hellström, Jan Björinge och Karin von Schenck
Moderator: Karsten Thurfjell

kl. 10.00 Sessioner

LYSSNA: Äpplen och päron – vilken mätmetod ska vi välja?
LYSSNA: Kan en cykelled verkligen stärka turismen?
TALA: Show me the money!
TALA: Hem till gården?
SKAPA: Montör? Nej, jag vill bli omnikommunikatör!
SKAPA: Förändra hela regionen!

kl. 12.40 40-talisterna och åldersupproret.
Talare: Ludvig Rasmusson.

kl. 13.05 Omsorgens mat: vilken framtid är det vi vill ha?
Talare: Henrik Ennart.

kl. 13.25 Paneldebatt
 med Peter Majanen, Jannike Grut, Maria Colberger och Thyra Frank
Moderator: Lars Mogensen.

kl. 14.30 Men hur gör vi det då?
Talare: Jon Kjaer Nielsen.

kl. 15.00 Avslutning

Bonus 1: Intervju med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Bonus 2: Tisdagens nyhetsbrev.

[Nyhetsbrev Generator09] ca. 1,4mb, pdf.

Ladda ner filmen här.

Ladda ner filmen här.

Sista passet på Generator2009 avslutas på samma språk som konferensen inleddes på – engelska. Ytterligare en dansk stod på tur, likaså en massa skratt!

Talaren, Jon Kjaer Nielsen från Danmark fick konferensdeltagarna till att inte bara lyssna, utan även att skratta. Med korta och konkreta tips på hur man snabbt kan nå arbetsgläjde redan i morgon, var det här ett av Generators mest uppskattade pass. Jon genomförde också en kort övning för att förklara hur enkelt det är att nå arbetsglädje. Övningen går knappt att beskriva i ord utan måste ses. Uttrycket att ”en bild säger mer än tusen ord” kan inte användas fel här.

Jon Kjaer Nielsen är en inspirerande och bra talare med många goda tips och råd som ger dig arbetsglädje! För att avsluta som Jon själv gjorde; med ett citat från karaktären Yoda i Star Wars ”Do or do not. There is no try.”

Bevakat av: Mattias Grängzell

• Peter Majanen, Quattroporte
• Jannike Grut, Moderna Teatern, Stockholm
• Maria Colberger, äldrepedagog, Landskrona
• Thyra Frank, plejehjemmet Lotte

Vi lyssnar på Ludvig Rasmussons tankar kring samhällets syn på äldre och hör SvD-journalisten Henrik Ennarts undersökningar om hur dagens omsorgsmat ser ut – därefter diskuterar vi visioner om framtidens äldreliv och vad dagens kreativa näringar skulle kunna erbjuda inom ett område där efterfrågan av upplevelser just nu kanske växer som allra snabbast.
Ladda ner filmen här.

”Det finns en fascistisk inställning till äldre i Sverige”. Våra äldres sinnen blir aldrig stimulerade, det händer aldrig något nytt och valfriheten är inte ens att tänka på. Förhoppningsvis kommer 40-talistgenerationen att påverka stegen i rätt riktning. Steg för valfrihet, för stimulans och för framtidstro. Kanske kan Thyra Franks äldreboende vara ett exempel.

Efter Ludwigs och Henriks enastående presentationer var det dags för paneldebatt. Inbjudna var Peter Majanen som är VD på Quattroporte, Jannike Grut från Moderna Teatern och äldrepedagogen Maria Colberger. ”Det finns en fascistisk inställning till äldre i Sverige” sade Peter efter att panelen tog upp hur viktigt det är för oss att märka smaker, se kultur, känna dofter och allt annat som hör till upplevelser. Sorgligt nog får våra äldre generationer på äldreboenden inte den stimulans för sinnena som de är i behov av. Det må vara ett faktum att dödsångesten hos oss är närvarande när vi planerar för våra handlingar. Det förklarar varför vi vill ta vara på så mycket som möjligt i livet. Maria har tagit detta till sig och lyckats förgylla flera äldres tillvaro på några äldreboenden. Bland annat har hon ordnat så att det serverades fransk mat i sann fransk miljö på ett äldreboende i Landskrona.

Men valfriheten, hur är det med den? I dag nekas man att välja äldreboende efter eget tycke och smak. Maria berättade om ett fall där en handlingskraftig man nekades att bo där han ville. Hans hopp och hans klara ögon slocknade, han visste att han inte längre fick välja själv. Endast 4% vill bo på äldreboenden medan resterande 96% hade föredragit att bo i flexibla hus anpassade efter individen. Kanske är det kostnadsfråga, kanske handlar det om lathet.

Panelen enades om att framtiden ser ljus ut! 40-talisterna ställer högre krav och är köpstarka. Med det följer att välfärden måste höjas en nivå. Thyras äldreboende i Danmark tillåter varje individ att själv bestämma när denna vill stiga upp på morgonen. Här får man själv också välja om man vill dricka vin eller sprit till maten eller när som så önskas. Maten lagas i ett eget kök och vill han eller hon ha mer mat så får de det. Det är ett simpelt koncept som bidrar till att göra de boende mer lyckliga. De har valfrihet!

Panelen slog fast att små privata initiativ är bra för att påverka attityder och inställningen till att bli äldre, i en mer positiv rikting. I synnerhet för att förändra dagens äldrevård. Diskussionen avslutades med tips från panelen för förbättringar. Janikke menade att man kan koppla in andra näringar för att öka välbefinnandet. Kanske kan landets teatrar ordna workshops? Fler utflykter och upplevelsestimulerande aktiviteter utanför ”hemmet” behövs.

Bevakat av: Jesper Ankeraa

Mer information om projektet Kultur i vården hittar du här.

Vi lyssnar på Ludvig Rasmussons tankar kring samhällets syn på äldre och hör SvD-journalisten Henrik Ennarts undersökningar om hur dagens omsorgsmat ser ut – därefter diskuterar vi visioner om framtidens äldreliv och vad dagens kreativa näringar skulle kunna erbjuda inom ett område där efterfrågan av upplevelser just nu kanske växer som allra snabbast.
Ladda ner filmen här.

Någon gång i framtiden kommer några av oss att hamna på äldreboenden. Andra ser sista ljuset från sjukhussängen. Platser som båda är generellt tråkiga. Det som gör dem ännu tråkigare är den mat som serveras. I Hvidovre använder de ett annat koncept som den 122-åriga Jeanne Calment föredrog: att njuta av mat och livets goda framför att äta industrialiserad kost med tillsatser.

Äldreboenden och sjukhus. Alla har vi varit där på besök och några av oss kanske tar vårt sista andetag där. Varför verkar det egentligen så tragiskt? Henrik Ennart från Svenska Dagbladet har en del av svaret. Det handlar om maten. Hur våra äldre används som försökskaniner som får gå från den ena matleverantören till den andra.

Ennert visade hur en patient från Huddinge sjukhus svarat när Svenska Dagbladet gjorde en artikel om ämnet; ”Det måste bli färre kemiingenjörer och mer hjärta i matlagningen…” Med andra prioriteras inte maten. Ennert visade bilder på hur maten såg ut och jag säger bara ”smakrikt”! Torr potatismos, gråa köttbullar, tre eller fyra lingon som fint strötts över maten. Lingonsylt vore ännu sämre eftersom maten ska värmas i mikro innan servering! Den är alltså tillredd på en fabrik där tillsatser används lika glatt som om det vore kryddor.

Trots det så är portionerna dyra och svinnet av mat är högt. Som ett ljus i mörker så varierar maten från kommun till kommun, äldreboenden och vice versa. Där finns eldsjälar, pengar och viljan hos några.

Tillbaka till det dystra börjar den industrialiserade maten allt mer att likna ett IKEA-koncept. Ett extremt fall i Israel visar hur hönor avlas fram utan fjädrar för att underlätta styckningsprocessen. Våra äldres valfrihet är inskränkt! Att handla och välja sin middag efter tycke existerar knappt. Tack vare våra yngre generationer kan det faktiskt bli en förbättring.

40-talisterna, som inom loppet av några år kommer att pensioneras, har högre krav och önskar ett hälsosammare liv med högre komfort. ”Då kan vi gå från kost till att använda ordet mat” som Ennert sånär uttryckte det. Jeanne Calment var ett lysande exempel som togs upp på vad skillnaden mellan njutning och kostråd är. Hon åt choklad i mängder, njöt av portvin och cyklade tills hon var 110 för att sedan leva till hela 122 år.

Ett annat härligt exempel var äldreboendet i Hvidovre där patienterna varje dag får välja mellan 91 maträtter som blir tillagade av färska råvaror och hemkörda inom 45 minuter. Kostnaderna är inte högre, svinnet är mycket litet och framförallt, kunderna är nöjda! Tänk vad skönt att kunna beställa från ett a la carte kök!

Bevakat av: Jesper Ankeraa

Vi lyssnar på Ludvig Rasmussons tankar kring samhällets syn på äldre och hör SvD-journalisten Henrik Ennarts undersökningar om hur dagens omsorgsmat ser ut – därefter diskuterar vi visioner om framtidens äldreliv och vad dagens kreativa näringar skulle kunna erbjuda inom ett område där efterfrågan av upplevelser just nu kanske växer som allra snabbast.
Ladda ner filmen här.

Vad innebär det att vara 65 om 20 år? Sverige står inför den största pensionsavgången någonsin, och frågan är; Hur vill 40-talisterna ha det? Bör vi omvärdera våra fördomar om äldre och se till oss själva när vi bygger framtidens äldresamhälle?

Journalistprofilen Ludwig Rasmusson gav ett mycket tänkvärt tal om den äldre generationen och hur den fungerar. Mannen som myntade uttrycket ”40- talisterna” menade att de är precis som alla andra. De vill ha stor glädje i livet och förtjänar större respekt. Ludwig drog en intressant parallell till musiken. Egentligen har inte så mycket förändrats där heller. Trender har kommit och gått, popmusiken började som uppstickare, men det är bara kvantiteterna som har förändrats, Precis som den enda skillnaden mellan yngre människor och 40-talisterna är att de senare är många fler. Man missbedömde grovt popmusikens frammarsch på 60-talet, precis som kvällstidningarnas väderförutsägelser kan missbedöma. Detsamma gör man med de äldre. Vi vet lite om framtiden och det krävs större öppenhet och realism för att möta den på bästa sätt.

Gränsen för vad som räknas som gammal i Sverige har inte förändras särskilt mycket. Vi har fördomar om äldre i samhället, och synen är ofta att de inte är riktiga personer, när det kommer till allt ifrån tankeförmåga till hur de agerar som konsumenter. Det händer att till exempel klädmärken, trots positiva vinstresultat bland äldre, byter säljstrategier för att man nått ut till ”fel målgrupp”. Allting ska vara nytt, modernt och anpassat för yngre generationer. Det glöms ofta bort att vi uppenbarligen har landets största potentiella målgrupp rakt framför våra ögon, utan att göra någonting åt det, eller anpassa våra verksamheter efter dem. Trots att det är den, generellt sett, mest välutbildade och finansiellt starka generationen vi har.

Det finns en avig könsdiskriminering bland äldre människor, som har tryckts bort i det moderna samhället, men som ligger kvar i högre åldrar. Bilden av att gamla är någonting icke önskvärt i offentliga sammanhang förstärks av det faktum att en 27-årig tjej och en 80-årig man kan sitta i en tv-soffa utan att väcka anstöt, men det verkar inte vara eftersträvansvärt att ha en 27-årig kille och en 80-årig tant i soffan. Tänk efter, hur ofta ser man det egentligen?

Slutligen poängterade Rasmusson att det saknas förtroende och självförtroende när det gäller äldre. När man lanserar nya produkter, tidsskrifter och aktiviteter, så bör fler ha denna, ur ett marknadsperspektiv sett, glömda generation i åtanke. En 80-åring i god kondition har samma inlärningsförmåga som en 20-åring, och det glömmer många bort. Tyvärr det är inte så enkelt. 80-åringen måste själv ta för sig och inse att kapaciteten som han eller hon besitter är mycket större än andra tror. Då kan det börja hända saker, och personligen tror jag att framtidens melodi för vilken marknadskommunikatör som helst ligger i att inte glömma att snegla uppåt. Man blir nämligen själv en av dessa människor om en inte alltför lång tid. Vilka möjligheter vill man ha då, och hur vill man bli bemött?

Bevakat av: Per Bergqvist

Saeid Abbasian, forskningsledare och Stefan Larsson, projektledare, redogjorde inledningsvis för forskning och utveckling inom upplevelseindustrin i Gnosjöregionen. De berättade om vilka utmaningar som Gnosjö region står inför; Globaliseringens effekter, ungdomar som flyttar ut, och att nya näringar inte bedöms vara ”riktiga” näringar är utmaningar som alla framkommit i forsknings- och utvevcklingsprojektet.

Detta tillsammans med att jobben inom kreativa näringar inte uppfattas som ”riktiga” jobb, utan bedöms vara ”typiskt feminina”, är de största utmaningarna just nu. Receptet blir att ändra attityder och att stödja företagande inom upplevelseindustrin.

Exempel på satsningar inom kreativa näringar i Gnosjö är till exempel Isabergs sommardestination och High Chaparall. Destinationerna drar många besökare, är populära som konferens- och eventanläggning, men upplevs ändå inte vara intressanta nog att satsa på. Hur kan man ändra detta? Forsknings- och utvecklingsprojektet visar att attityder präglas av avvaktande till kreativa näringar från industriledare, medan politiker ser mer potential. Man kan se att politiker är ansvariga för lokal- och regional utveckling medan industriledare är mer fokuserade på sina egna företag. I förhållande till resultatet förespråkar Abbasian och Larsson ett underifrån-perspektiv, att skapa en plattform och mötesplatser som lösningar i syfte att klara av utmaningarna.

Deltagarna fick efter inledande introduktion om projektet ”Gnosjö region” arbeta i par kring frågeställningen:
Hur kan man påskynda attitydpåverkan till fördel för upplevelseindustri och turism i en region som annars ensidigt präglas av tilltro till tillverkningsindustrin?

Mycket kreativt gick deltagarna runt i salen och diskuterade kring olika cases. Stämningen var hög och det var många förslag som framkom till att förändra attityder till kreativa näringar.

Forskningsrapporten: www.ihh.hj.se/eidi

Här finns resultat i form av anteckningar. Klicka här!

Bevakat av: Therese Ankeraa

Var du på plats? Tycker du annorlunda? Bidra gärna med dina synpunkter, och kommentera!

Hur påverkar vi den nyinrättade Myndigheten för Yrkeshögskolan? Det var huvudfrågan på sessionen med den kryptiska rubriken ”Montör? Nej, jag vill bli omnikommunikatör!” på onsdagsförmiddagen.

Sessionsledarna Johanna Skantze från Upplevelseindustrin och kaospiloten Jonas Lidman ledde en workshop med ett tydligt syfte: att samtala kring strategier för att påverka yrkeshögskolorna. Egentligen var huvudtemat för sessionen en mening med ett LIX-värde på 61 och återges därför inte i sin helhet.

Myndigheten för Yrkeshögskolan var representerad genom en delegation bestående av en person. Han deltog som en aktiv lyssnare under övningarna, men blev också föremål för enskilda samtal med flera av sessionsdeltagarna som representerade stora delar av den kreativa näring som vill påverka yrkeshögskolorna. Visitkort bytte ägare och i sorlet kunde man uppfatta ”Björklund”, ”kvalitetsutvärderingar” och ”regeringens vilja”.

Större delen av sessionen ägnades åt diskussioner i tre grupper. De cirka 20 deltagarna diskuterade kring en framtida roll mellan yrkeshögskolorna och upplevelseindustrin. Slutsatserna talade sitt klara språk: belys värderingar – inte kunskap, var flexibla och våga sikta kortsiktigt. De lyftes också en diskussion om att visionen för yrkeshögskolorna måste tydliggöras. ”Ska vi bli bäst i världen eller bra för regionen – bygger vi slott eller koja?”. I slutet fick deltagarna sätta på sig två olika perspektivglasögon för att belysa sessionens huvudfråga. Dels som en kvällstidningsredaktion, dels som ideologiska regissörer. Resultaten ledde till många skratt eftersom deltagarna saltade sina uppdrag med en stor dos satir.

Sessionen hade ett upplägg som påminde om en vetenskaplig rapport: mål och syfte, bakgrund och resultat. Kreativiteten flödade när postit-lappar som skulle klistras upp på en vägg, och många hade stor behållning av sessionsledaren Jonas Lidmans insats.

Under slutet av sessionen kom kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth in i salen och när den sista uppgiften skulle redovisas ville många spegla sig i hennes stjärnglans. Det var skratt när statsrådet skrattade, sneglande blickar på henne under redovisningarna, och försök till att imponera, lite som inför en skolfröken. Vissa lyckades hålla minen och gav ett intryck av att hon var vem som helst. Kanske är hon i sammanhanget just det. Hon besitter förvisso den formella makten, men kanske, ligger den egentliga makten hos sessionsdeltagarna. Eller?

Här finns resultaten i form av bl a postit-lappar:

• Montör 1
• Montör 2
• Montör 3
• Montör 4

Bevakat av: Marcus Friberg

Var du på plats? Tycker du annorlunda? Bidra gärna med dina synpunkter, och kommentera!