Onsdag, den 25/11-2009, kl. 12.40
40-talisterna och åldersupproret.
Talare: Ludvig Rasmusson.

Vi lyssnar på Ludvig Rasmussons tankar kring samhällets syn på äldre och hör SvD-journalisten Henrik Ennarts undersökningar om hur dagens omsorgsmat ser ut – därefter diskuterar vi visioner om framtidens äldreliv och vad dagens kreativa näringar skulle kunna erbjuda inom ett område där efterfrågan av upplevelser just nu kanske växer som allra snabbast.
Ladda ner filmen här.

Vad innebär det att vara 65 om 20 år? Sverige står inför den största pensionsavgången någonsin, och frågan är; Hur vill 40-talisterna ha det? Bör vi omvärdera våra fördomar om äldre och se till oss själva när vi bygger framtidens äldresamhälle?

Journalistprofilen Ludwig Rasmusson gav ett mycket tänkvärt tal om den äldre generationen och hur den fungerar. Mannen som myntade uttrycket ”40- talisterna” menade att de är precis som alla andra. De vill ha stor glädje i livet och förtjänar större respekt. Ludwig drog en intressant parallell till musiken. Egentligen har inte så mycket förändrats där heller. Trender har kommit och gått, popmusiken började som uppstickare, men det är bara kvantiteterna som har förändrats, Precis som den enda skillnaden mellan yngre människor och 40-talisterna är att de senare är många fler. Man missbedömde grovt popmusikens frammarsch på 60-talet, precis som kvällstidningarnas väderförutsägelser kan missbedöma. Detsamma gör man med de äldre. Vi vet lite om framtiden och det krävs större öppenhet och realism för att möta den på bästa sätt.

Gränsen för vad som räknas som gammal i Sverige har inte förändras särskilt mycket. Vi har fördomar om äldre i samhället, och synen är ofta att de inte är riktiga personer, när det kommer till allt ifrån tankeförmåga till hur de agerar som konsumenter. Det händer att till exempel klädmärken, trots positiva vinstresultat bland äldre, byter säljstrategier för att man nått ut till ”fel målgrupp”. Allting ska vara nytt, modernt och anpassat för yngre generationer. Det glöms ofta bort att vi uppenbarligen har landets största potentiella målgrupp rakt framför våra ögon, utan att göra någonting åt det, eller anpassa våra verksamheter efter dem. Trots att det är den, generellt sett, mest välutbildade och finansiellt starka generationen vi har.

Det finns en avig könsdiskriminering bland äldre människor, som har tryckts bort i det moderna samhället, men som ligger kvar i högre åldrar. Bilden av att gamla är någonting icke önskvärt i offentliga sammanhang förstärks av det faktum att en 27-årig tjej och en 80-årig man kan sitta i en tv-soffa utan att väcka anstöt, men det verkar inte vara eftersträvansvärt att ha en 27-årig kille och en 80-årig tant i soffan. Tänk efter, hur ofta ser man det egentligen?

Slutligen poängterade Rasmusson att det saknas förtroende och självförtroende när det gäller äldre. När man lanserar nya produkter, tidsskrifter och aktiviteter, så bör fler ha denna, ur ett marknadsperspektiv sett, glömda generation i åtanke. En 80-åring i god kondition har samma inlärningsförmåga som en 20-åring, och det glömmer många bort. Tyvärr det är inte så enkelt. 80-åringen måste själv ta för sig och inse att kapaciteten som han eller hon besitter är mycket större än andra tror. Då kan det börja hända saker, och personligen tror jag att framtidens melodi för vilken marknadskommunikatör som helst ligger i att inte glömma att snegla uppåt. Man blir nämligen själv en av dessa människor om en inte alltför lång tid. Vilka möjligheter vill man ha då, och hur vill man bli bemött?

Bevakat av: Per Bergqvist