Session, onsdag, den 25/11-2009, kl. 10.00
SKAPA: Montör? Nej, jag vill bli omnikommunikatör!
En ny tid kommer att kräva nya yrken – och nya utbildningar. Men hur får vi Myndigheten för Yrkeshögskolan att satsa på de utbildningar som behövs inom de kreativa näringarna? Kom hit för en utvecklingsprocess kring den framtid som vi alla kan hjälpa till att skapa.
Processledare: Idélaboratoriet
Hur påverkar vi den nyinrättade Myndigheten för Yrkeshögskolan? Det var huvudfrågan på sessionen med den kryptiska rubriken ”Montör? Nej, jag vill bli omnikommunikatör!” på onsdagsförmiddagen.
Sessionsledarna Johanna Skantze från Upplevelseindustrin och kaospiloten Jonas Lidman ledde en workshop med ett tydligt syfte: att samtala kring strategier för att påverka yrkeshögskolorna. Egentligen var huvudtemat för sessionen en mening med ett LIX-värde på 61 och återges därför inte i sin helhet.
Myndigheten för Yrkeshögskolan var representerad genom en delegation bestående av en person. Han deltog som en aktiv lyssnare under övningarna, men blev också föremål för enskilda samtal med flera av sessionsdeltagarna som representerade stora delar av den kreativa näring som vill påverka yrkeshögskolorna. Visitkort bytte ägare och i sorlet kunde man uppfatta ”Björklund”, ”kvalitetsutvärderingar” och ”regeringens vilja”.
Större delen av sessionen ägnades åt diskussioner i tre grupper. De cirka 20 deltagarna diskuterade kring en framtida roll mellan yrkeshögskolorna och upplevelseindustrin. Slutsatserna talade sitt klara språk: belys värderingar – inte kunskap, var flexibla och våga sikta kortsiktigt. De lyftes också en diskussion om att visionen för yrkeshögskolorna måste tydliggöras. ”Ska vi bli bäst i världen eller bra för regionen – bygger vi slott eller koja?”. I slutet fick deltagarna sätta på sig två olika perspektivglasögon för att belysa sessionens huvudfråga. Dels som en kvällstidningsredaktion, dels som ideologiska regissörer. Resultaten ledde till många skratt eftersom deltagarna saltade sina uppdrag med en stor dos satir.
Sessionen hade ett upplägg som påminde om en vetenskaplig rapport: mål och syfte, bakgrund och resultat. Kreativiteten flödade när postit-lappar som skulle klistras upp på en vägg, och många hade stor behållning av sessionsledaren Jonas Lidmans insats.
Under slutet av sessionen kom kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth in i salen och när den sista uppgiften skulle redovisas ville många spegla sig i hennes stjärnglans. Det var skratt när statsrådet skrattade, sneglande blickar på henne under redovisningarna, och försök till att imponera, lite som inför en skolfröken. Vissa lyckades hålla minen och gav ett intryck av att hon var vem som helst. Kanske är hon i sammanhanget just det. Hon besitter förvisso den formella makten, men kanske, ligger den egentliga makten hos sessionsdeltagarna. Eller?
Här finns resultaten i form av bl a postit-lappar:
Bevakat av: Marcus Friberg
Var du på plats? Tycker du annorlunda? Bidra gärna med dina synpunkter, och kommentera!
