Som en bonus bjuder vi också på en intervju med kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. Konferencier Wivan-Kristina Sandberg ställer frågorna, och Björn Falkevik står bakom kameran. Se ministern svara på frågor om pengar, kreativa lösningar och framtidens politik. Varsågoda:
Ladda ner filmen här.
Se Generator 2009 avslutas och summeras:
Ladda ner filmen här.
Onsdag, den 25/11-2009, kl. 14.30
Men hur gör vi det då?
Har du något du verkligen vill göra – men som av någon anledning liksom aldrig tycks bli av?
Lägg ”getting things done”- och ”just do it!”-manualer åt sidan och lyssna till handfasta tips om vad som leder till att vi förverkligar våra drömmar – och vad som gör att vi bara blir frustrerade. Jon Kjaer Nielsen från Projekt Arbetsglädje i Danmark avslutar Generator 09 med ett leende.
Talare: Jon Kjaer Nielsen. Föredraget hålls på lätt engelska.
Ladda ner filmen här.
Sista passet på Generator2009 avslutas på samma språk som konferensen inleddes på – engelska. Ytterligare en dansk stod på tur, likaså en massa skratt!
Talaren, Jon Kjaer Nielsen från Danmark fick konferensdeltagarna till att inte bara lyssna, utan även att skratta. Med korta och konkreta tips på hur man snabbt kan nå arbetsgläjde redan i morgon, var det här ett av Generators mest uppskattade pass. Jon genomförde också en kort övning för att förklara hur enkelt det är att nå arbetsglädje. Övningen går knappt att beskriva i ord utan måste ses. Uttrycket att ”en bild säger mer än tusen ord” kan inte användas fel här.
Jon Kjaer Nielsen är en inspirerande och bra talare med många goda tips och råd som ger dig arbetsglädje! För att avsluta som Jon själv gjorde; med ett citat från karaktären Yoda i Star Wars ”Do or do not. There is no try.”
Bevakat av: Mattias Grängzell
Onsdag, den 25/11-2009, kl. 13.25
Paneldebatt
med:
Vi lyssnar på Ludvig Rasmussons tankar kring samhällets syn på äldre och hör SvD-journalisten Henrik Ennarts undersökningar om hur dagens omsorgsmat ser ut – därefter diskuterar vi visioner om framtidens äldreliv och vad dagens kreativa näringar skulle kunna erbjuda inom ett område där efterfrågan av upplevelser just nu kanske växer som allra snabbast.
Ladda ner filmen här.
”Det finns en fascistisk inställning till äldre i Sverige”. Våra äldres sinnen blir aldrig stimulerade, det händer aldrig något nytt och valfriheten är inte ens att tänka på. Förhoppningsvis kommer 40-talistgenerationen att påverka stegen i rätt riktning. Steg för valfrihet, för stimulans och för framtidstro. Kanske kan Thyra Franks äldreboende vara ett exempel.
Efter Ludwigs och Henriks enastående presentationer var det dags för paneldebatt. Inbjudna var Peter Majanen som är VD på Quattroporte, Jannike Grut från Moderna Teatern och äldrepedagogen Maria Colberger. ”Det finns en fascistisk inställning till äldre i Sverige” sade Peter efter att panelen tog upp hur viktigt det är för oss att märka smaker, se kultur, känna dofter och allt annat som hör till upplevelser. Sorgligt nog får våra äldre generationer på äldreboenden inte den stimulans för sinnena som de är i behov av. Det må vara ett faktum att dödsångesten hos oss är närvarande när vi planerar för våra handlingar. Det förklarar varför vi vill ta vara på så mycket som möjligt i livet. Maria har tagit detta till sig och lyckats förgylla flera äldres tillvaro på några äldreboenden. Bland annat har hon ordnat så att det serverades fransk mat i sann fransk miljö på ett äldreboende i Landskrona.
Men valfriheten, hur är det med den? I dag nekas man att välja äldreboende efter eget tycke och smak. Maria berättade om ett fall där en handlingskraftig man nekades att bo där han ville. Hans hopp och hans klara ögon slocknade, han visste att han inte längre fick välja själv. Endast 4% vill bo på äldreboenden medan resterande 96% hade föredragit att bo i flexibla hus anpassade efter individen. Kanske är det kostnadsfråga, kanske handlar det om lathet.
Panelen enades om att framtiden ser ljus ut! 40-talisterna ställer högre krav och är köpstarka. Med det följer att välfärden måste höjas en nivå. Thyras äldreboende i Danmark tillåter varje individ att själv bestämma när denna vill stiga upp på morgonen. Här får man själv också välja om man vill dricka vin eller sprit till maten eller när som så önskas. Maten lagas i ett eget kök och vill han eller hon ha mer mat så får de det. Det är ett simpelt koncept som bidrar till att göra de boende mer lyckliga. De har valfrihet!
Panelen slog fast att små privata initiativ är bra för att påverka attityder och inställningen till att bli äldre, i en mer positiv rikting. I synnerhet för att förändra dagens äldrevård. Diskussionen avslutades med tips från panelen för förbättringar. Janikke menade att man kan koppla in andra näringar för att öka välbefinnandet. Kanske kan landets teatrar ordna workshops? Fler utflykter och upplevelsestimulerande aktiviteter utanför ”hemmet” behövs.
Bevakat av: Jesper Ankeraa
Mer information om projektet Kultur i vården hittar du här.
Onsdag, den 25/11-2009,kl. 13.05
Omsorgens mat: vilken framtid är det vi vill ha?
Talare: Henrik Ennart.
Vi lyssnar på Ludvig Rasmussons tankar kring samhällets syn på äldre och hör SvD-journalisten Henrik Ennarts undersökningar om hur dagens omsorgsmat ser ut – därefter diskuterar vi visioner om framtidens äldreliv och vad dagens kreativa näringar skulle kunna erbjuda inom ett område där efterfrågan av upplevelser just nu kanske växer som allra snabbast.
Ladda ner filmen här.
Någon gång i framtiden kommer några av oss att hamna på äldreboenden. Andra ser sista ljuset från sjukhussängen. Platser som båda är generellt tråkiga. Det som gör dem ännu tråkigare är den mat som serveras. I Hvidovre använder de ett annat koncept som den 122-åriga Jeanne Calment föredrog: att njuta av mat och livets goda framför att äta industrialiserad kost med tillsatser.
Äldreboenden och sjukhus. Alla har vi varit där på besök och några av oss kanske tar vårt sista andetag där. Varför verkar det egentligen så tragiskt? Henrik Ennart från Svenska Dagbladet har en del av svaret. Det handlar om maten. Hur våra äldre används som försökskaniner som får gå från den ena matleverantören till den andra.
Ennert visade hur en patient från Huddinge sjukhus svarat när Svenska Dagbladet gjorde en artikel om ämnet; ”Det måste bli färre kemiingenjörer och mer hjärta i matlagningen…” Med andra prioriteras inte maten. Ennert visade bilder på hur maten såg ut och jag säger bara ”smakrikt”! Torr potatismos, gråa köttbullar, tre eller fyra lingon som fint strötts över maten. Lingonsylt vore ännu sämre eftersom maten ska värmas i mikro innan servering! Den är alltså tillredd på en fabrik där tillsatser används lika glatt som om det vore kryddor.
Trots det så är portionerna dyra och svinnet av mat är högt. Som ett ljus i mörker så varierar maten från kommun till kommun, äldreboenden och vice versa. Där finns eldsjälar, pengar och viljan hos några.
Tillbaka till det dystra börjar den industrialiserade maten allt mer att likna ett IKEA-koncept. Ett extremt fall i Israel visar hur hönor avlas fram utan fjädrar för att underlätta styckningsprocessen. Våra äldres valfrihet är inskränkt! Att handla och välja sin middag efter tycke existerar knappt. Tack vare våra yngre generationer kan det faktiskt bli en förbättring.
40-talisterna, som inom loppet av några år kommer att pensioneras, har högre krav och önskar ett hälsosammare liv med högre komfort. ”Då kan vi gå från kost till att använda ordet mat” som Ennert sånär uttryckte det. Jeanne Calment var ett lysande exempel som togs upp på vad skillnaden mellan njutning och kostråd är. Hon åt choklad i mängder, njöt av portvin och cyklade tills hon var 110 för att sedan leva till hela 122 år.
Ett annat härligt exempel var äldreboendet i Hvidovre där patienterna varje dag får välja mellan 91 maträtter som blir tillagade av färska råvaror och hemkörda inom 45 minuter. Kostnaderna är inte högre, svinnet är mycket litet och framförallt, kunderna är nöjda! Tänk vad skönt att kunna beställa från ett a la carte kök!
Bevakat av: Jesper Ankeraa
Onsdag, den 25/11-2009, kl. 12.40
40-talisterna och åldersupproret.
Talare: Ludvig Rasmusson.
Vi lyssnar på Ludvig Rasmussons tankar kring samhällets syn på äldre och hör SvD-journalisten Henrik Ennarts undersökningar om hur dagens omsorgsmat ser ut – därefter diskuterar vi visioner om framtidens äldreliv och vad dagens kreativa näringar skulle kunna erbjuda inom ett område där efterfrågan av upplevelser just nu kanske växer som allra snabbast.
Ladda ner filmen här.
Vad innebär det att vara 65 om 20 år? Sverige står inför den största pensionsavgången någonsin, och frågan är; Hur vill 40-talisterna ha det? Bör vi omvärdera våra fördomar om äldre och se till oss själva när vi bygger framtidens äldresamhälle?
Journalistprofilen Ludwig Rasmusson gav ett mycket tänkvärt tal om den äldre generationen och hur den fungerar. Mannen som myntade uttrycket ”40- talisterna” menade att de är precis som alla andra. De vill ha stor glädje i livet och förtjänar större respekt. Ludwig drog en intressant parallell till musiken. Egentligen har inte så mycket förändrats där heller. Trender har kommit och gått, popmusiken började som uppstickare, men det är bara kvantiteterna som har förändrats, Precis som den enda skillnaden mellan yngre människor och 40-talisterna är att de senare är många fler. Man missbedömde grovt popmusikens frammarsch på 60-talet, precis som kvällstidningarnas väderförutsägelser kan missbedöma. Detsamma gör man med de äldre. Vi vet lite om framtiden och det krävs större öppenhet och realism för att möta den på bästa sätt.
Gränsen för vad som räknas som gammal i Sverige har inte förändras särskilt mycket. Vi har fördomar om äldre i samhället, och synen är ofta att de inte är riktiga personer, när det kommer till allt ifrån tankeförmåga till hur de agerar som konsumenter. Det händer att till exempel klädmärken, trots positiva vinstresultat bland äldre, byter säljstrategier för att man nått ut till ”fel målgrupp”. Allting ska vara nytt, modernt och anpassat för yngre generationer. Det glöms ofta bort att vi uppenbarligen har landets största potentiella målgrupp rakt framför våra ögon, utan att göra någonting åt det, eller anpassa våra verksamheter efter dem. Trots att det är den, generellt sett, mest välutbildade och finansiellt starka generationen vi har.
Det finns en avig könsdiskriminering bland äldre människor, som har tryckts bort i det moderna samhället, men som ligger kvar i högre åldrar. Bilden av att gamla är någonting icke önskvärt i offentliga sammanhang förstärks av det faktum att en 27-årig tjej och en 80-årig man kan sitta i en tv-soffa utan att väcka anstöt, men det verkar inte vara eftersträvansvärt att ha en 27-årig kille och en 80-årig tant i soffan. Tänk efter, hur ofta ser man det egentligen?
Slutligen poängterade Rasmusson att det saknas förtroende och självförtroende när det gäller äldre. När man lanserar nya produkter, tidsskrifter och aktiviteter, så bör fler ha denna, ur ett marknadsperspektiv sett, glömda generation i åtanke. En 80-åring i god kondition har samma inlärningsförmåga som en 20-åring, och det glömmer många bort. Tyvärr det är inte så enkelt. 80-åringen måste själv ta för sig och inse att kapaciteten som han eller hon besitter är mycket större än andra tror. Då kan det börja hända saker, och personligen tror jag att framtidens melodi för vilken marknadskommunikatör som helst ligger i att inte glömma att snegla uppåt. Man blir nämligen själv en av dessa människor om en inte alltför lång tid. Vilka möjligheter vill man ha då, och hur vill man bli bemött?
Bevakat av: Per Bergqvist
Onsdag, den 25/11-2009, kl. 9.20
Hur går vi vidare nu?
Paneldebatt med:
Moderator: Karsten Thurfjell
Ladda ner filmen här.
Utbildas det för många kulturarbetare i Sverige? Det är svårt att komma in på skolorna, de kostar mycket och ändå går de ut utan arbeten efteråt. Så utbildas det för många, eller har vi bara inte upptäckt scenen utanför Dramaten? Så inledde Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth debattpanelen.
Problemet finns och vad kan vi göra åt det? Kulturens betydelse i Sverige börjar successivt försvinna från våra samtalsämnen. Vi behöver ta sats för att lära ut och få in kulturen i vårt vardagliga samtalsämne. Kulturarbetarna kan vara delaktiga och lära ut sin kunskap på skolor, industrier och olika företag.
Umeå, kulturhuvudstad 2014, som anser sig ligga före många andra på kulturfronten har redan börjat ta vara på sina kulturarbetares kunskaper. De låter ungdomar från gymnasiets fordonstekniksprogram skriva och uppträda i en opera. De riktiga operaskrivarna lär samtidigt ut sin kunskap till ungdomarna. ”Ett lokalt kreativt klimat spränger gamla gränser” säger Jan Björinge.
Kulturarbetaren och fotografen Johan Hellström berättade om sitt projekt på Furillen, Gotland. Där han har låtit bygga om det gamla stenbrottet till ett hotell för vinterturister. Kreativt och lateralt. Johan har lockat dit Björn Ulvaeus för att skapa sin egna studio på ön, där han kan ta med sitt crew och skriva nya musikaler. En inspirationsbostad för kulturen, och tanken är att exemplena skall bli fler, och sträcka sig till fler kulturfält.
Region Skåne vill satsa på att kombinera kultur och natur. Det berättade Sindre Magnusson om. I Skåne söker turister efter upplevelser. Man vill därför erbjuda dem positiva upplevelser genom att kombinera unga entreprenörer, forskning och ny teknik. I stället för att låta turisten titta på arkeologiska fynd på museum, kan man erbjuda dem möjligheten att komma till utgrävningsplatserna och vara med och gräva fram föremålen.
Karin von Schenck är en sparrisälskande före detta kulturjournalist för Dagens Nyheter. Hon har dragit igång organisationen Matrundan på Österlen, och driver även den näst största sparrisodlingen i Sverige. Nu vill hon öppna ett sparrismuseum. Karin gjorde ett inlägg mot kulturministern och kritiserade projektbyråkratin och hur bidragsförarandet påverkar kulturarbetet och premierar projektledare och stora instutitioner, medan lite medel går till själva kulturarbetarna.
Kulturministern ogillade påståendet och debatterade genast emot. ”Pengar är ett drivmedel! Projektpengar behövs för att satsa på forskningen och liknande för att driva de övriga näringarna.” Lena avslutade sitt inlägg med orden: ”Karin, är det verkligen ett nytt museum som behövs när man inte har några pengar.” Karin var genast snabb med orden och fick ur sig: ”Det ska inte bli ett stort museum och vi kommer inte söka några pengar.”
Bevakat av: Cecilia Ahlbäck
Onsdag, den 25/11-2009, kl. 8.50
Vad har vi lärt oss av ett decenniums satsningar?
Paneldebatt med:
Moderator: Karsten Thurfjell
Ladda ner filmen här.
Fyra aktörer med fyra perspektiv. Med olika positioner och uppgifter inom de svenska kreativa näringarna diskuterade och sammanfattade de fyra det senaste decenniet.
Det var en optimistisk panel som på onsdagsmorgonen under ledning av Karsten Thurfjell diskuterade det senaste decenniet med fokus på framtiden. Samtliga var överens om att Sverige har varit ett föregångsland inom kreativa näringar. Panelens stjärnskott, Evelina Wahlqvist, menade att Sverige har lärt sig av industrialismens tid. Att vi som ett litet land kan bli världsbäst. Detta bör bli vårt gemensamma svenska motto för de kreativa näringarna, menade hon. Övriga i panelen, och troligen även publiken, gav ett tyst medgivande.
Tobias Nielsen talade om föregångarna till de sociala medierna. Han var en av de första som gjorde webb-tv i Sverige och berättar att han redan då tänkte: ”jag är i framtiden”. I tider då webb-tv-program lockar fler tittare än välkända program på de etablerade tv-kanalerna kan vi som åhörare inte gör annat än att hålla med.
Birgitta Modigh från Kulturrådet visade en uppfriskande sida under paneldebatten, när hon talade om kulturprostituerade och operabloggar. Första intrycket är viktigt, lärde vi oss av Andy Budd under första dagen, men lika viktigt är det sista intrycket. I detta fallet möjligen än viktigare.
Mot slutet av tiden blev paneldiskussionen mer akademisk, och fastnade vid begreppsdefinition. Hur benämns vi på engelska? Vad menar vi med ”kreativa näringar”? Varför inte ”kreativa industrier”? Wahlqvist bröt av och betonade att diskussionen borde rikta in sig på behoven hos aktörerna och inte på begrepp. Panelen gav sitt medgivande.
Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth, som skulle delta i kommande pass, var närvarande under sista delen av denna diskussion. Avslutningsvis efterfrågades konkreta lösningar och Evelina Wahlqvist svarade; ”Det är enkla saker som behövs: billiga lokaler – för boende, ateljéer och galleri”. Kulturministern antecknade. Vi kan hoppas att de anteckningarna inte stannar i blocket.
Bevakat av: Marcus Friberg
Onsdag, den 25/11-2009, kl. 8.40
Tio år senare: från Cool Britannia till svenska upplevelser.
De flesta satsningar på kreativa näringar, både i Sverige och utomlands, är cirka tio år gamla. Dags att summera, alltså – men vilka slutsatser bör vi dra?
Reflektion: Karsten Thurfjell.
Ladda ner filmen här.
Med ett färgsprakande bildspel, fylld av spännande arkitektur tar Karsten Thurfjell oss på en resa till sydeuropas vinproducenter.
Den gamla kulturhuvudstaden Grass, byggde ett coolhouse som liknar ett stort blått inre organ, eller enligt Karsten: en val mitt bland de gamla kulturbyggnaderna. Hans bildspel är fyllt av konstiga, vackra och fula hus, alla belägna på de mest otippade platserna. Fönster gjorda av smält buteljglas, vinmakande som blir till spektakel, konstinstallationer och upplevelser.
Närhet till stora lager av vintunnor har gjort vingårdar till populä platser för bröllop och fester eftersom att folk gillar att vara i närheten av vintunnor. Den gamla hantverkartraditionen som vinskapandet är, möter nytt vinsnobberi när vinmakare satsar på upplevelser – och lyckas. Vinterapi med massage. Knådas in och besprutas i vincentrets spa, mitt i ett ”vanligt” designhotell. Eller vad sägs om en shop byggd som en vinkaraff?
Karstens bilder skall upplevas.
Tisdag, den 24/11-2009, kl. 16.15
Nextopia
Hur kan grapefrukt smaka apelsinjuice? Varför är man lyckligare före giftermålet än efter? Hur kan iPhone utses till världens bästa telefon innan den nått handeln? Varför satsar filmbranschen på trilogier?
Svaret är förväntningar. Förväntningar har också lett till att imorgon blivit viktigare än idag. I en tid när allt är tillgängligt har vi blivit allt mer intresserade av vad som väntar runt hörnet. Micael Dahlén, författare till den omtalade boken Nextopia, berättar vad detta får för konsekvenser för oss.
Talare: Micael Dahlén
Ladda ner filmen här.
Micael Dahlén avslutade konferensens första dag med en inspirerande och underhållande föreläsning om förväntningssamhället. Vart förväntningarna bär förklaras bäst av Dahlén själv, så sätt i gång filmen och se vad det var han egentligen sa.
